Carina Bergfeldt bloggar om två veckor vid gränsen mellan El Paso och Ciudad Juárez. Twittrar på @carinabergfeldt

Ett kärleksbrev. Till dig.


Flygplansmotorer mullrar runt mig och det är dags att lämna Texas, efter två veckor som reporter på El Paso Times.
En sista blick ut genom fönstret och jag ser solen som förföljt mig med sina 39 grader i två veckor, flaggan med den vita tjuren som för evigt är förknippad med det här stället, och en man som bär en cowboyhatt.
(Kåbojsarna med roliga hattar och stövlar med sporrar har för övrigt varit betydligt färre än jag trodde. Noll sammanlagt. Resans enda besvikelse.)
Jag vet inte hur många gånger du har varit inne på den här bloggen, men du är här nu och jag vill bara tacka dig för det.

Dödens Stad.
the Borderland.
Gränslandet.

Kärt barn har många namn.
Men det fungerar även för platser som kanske inte är lika älskade.
Som Ciudad Juárez.

En av de första dagarna här skrev jag att min förhoppning med den här bloggen var att du verkligen skulle få följa med på resan.
Att du ibland skulle känna ”Åh fan, det visste jag inte”.
Att du ibland skulle ha en klump i magen.
Att du ibland skulle le.

Jag vet inte om jag har lyckats få dig att känna så.
Jag vet bara att jag själv har känt de känslorna under de här knappt 14 dagarna. Om och om igen.

Jag vill att du ska veta att jag har tänkt på dig ofta under min tid i Juárez och El Paso.
När jag har stått vid en säng och tittat på en bebis så liten att han skulle rymmas i min handflata, så ville jag att du skulle få se honom, vara med om början till ett liv mitt i döden.
När jag satt med tre mammor och en pappa, som en efter en höll fram en bild på en älskad och saknad dotter så ville jag att du skulle höra deras berättelse. Känna deras sorg.
När jag stod och tittade på en polis som var så sönderskjuten att bara halva hans ansikte var kvar så ville jag bespara dig det mest fasansfulla, men ändå få dig att förstå att döden är vardag här, men att den inte tar över.
För det får den inte.

Ja. Ciudad Juárez är helvetet på jorden.
En plats där kvinnor våldtas, torteras, mördas och styckas – om de inte säljs som slavar.
En plats där oskyldiga barn dödas av kulor som hamnar fel.
En plats där sju män mister livet varje dag på grund av blodigt, meningslöst våld.
En plats där journalister som rapporterar om eländet riskerar att mördas.
En plats där 9 000 kriminella i mångt och mycket styr.

Men Nej. Ciudad Juárez är inte helvetet på jorden.
Juárez är 3-årige Edgar som leker med en sandhög och 8-åriga Brisa som vill bli läkare.
Juárez är 28-åriga Celeste som sa upp sig från ingenjörsjobbet och flyttade in på barnhemmet Agua Vida för att bli mamma till 75 övergivna barn, och jämngamla Jesus som trots faran tar bilder för att han vill att världen ska se vad som händer.
Juárez är 37-årige Daniel som varje vecka åker ut med preventivmedel i de fattigaste förorterna och säger till unga kvinnor där att de har rätt att bestämma över sina egna kroppar, och Juárez är 61-åriga Guadalupe som hjälper samma kvinnor så att de senare kan föda barn på ett tryggt och säkert ställe, trots att de inte har några pengar.

Jag tror på det här sättet att rapportera.
Att åka till ett land/plats och stanna där en bestämd tid, och på så sätt fokusera ett tag på något som är viktigt, även om det inte är mitt i nyhetsflödet.
Jag tror på att låta dig vara med hela vägen.
Juárez behöver dig. Din nyfikenhet, din medkänsla, din kunskap.

Jag är så otroligt glad att du ville följa med på resan.
…Så tack. Verkligen.
/Carina

Sista köpet i El Paso. ”Don't mess with Texas.” Tänkte ha den på jobbet. På flyget nu. Over and out.

About these ads

6 svar

  1. Sofi

    Tack för att vi fick följa med på din fantastiskt spännande resa. Och du har rätt – det finns så många andra världar som nästan aldrig syns.

    9 september, 2011 kl. 15:38

  2. Malin

    Har varit en jätte intressant blogg att följa! Lycka till med det ”vanliga” igen!

    10 september, 2011 kl. 00:31

  3. Maria

    Jag har varit med dig varje dag, med tårar, leenden, ilska och en mängd andra känslor. Jag hade ingen aning innan du öppnade denna värld för mig. Det är jag som ska tacka för allt du gett mig! <3

    10 september, 2011 kl. 00:48

  4. Carina, du är bäst! Tack! Ses på jobbet.

    10 september, 2011 kl. 01:10

  5. antonia

    Tack för att jag fått följa med på din resa! Du skriver oerhört gripande, engagerande och bra. Keep up the good work!

    10 september, 2011 kl. 15:17

  6. Kristoffer

    Wow. För att du gör det. Tack!

    13 september, 2011 kl. 15:32

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s